Henrik Superman

Jag vaknade idag lördagen den 16:e juli och var sugen på lite godis, denna gång var det saltgodis som gällde. Efter det fick jag medicin som jag tog i tablettform, jag kommer även att få den flytande medicinen i tablettform och det är bra för jag hatar den flytande.

Jag duschade länge för jag tyckte de var skönt, men det var nog inte så bra att stå så länge i varmt vatten. När pappa hade torkat mig och vi skulle borsta tänderna så svimmande jag. Nu ligger jag i min säng helt utslagen.

Ingrid var inne och tittade på mig och berättade att mina värden fortsätter att sjunka, de Neotrofila är nu nere på 0.16 och Leukocyter på 0,32. Trombocyter har också gått ner till 0,22, vad är det som händer? Jag skall få en Neupogen spruta som har till uppgift att locka ut mina vita blod-kroppar från benmärgen till blodbanan, jag hoppas verkligen att det kommer några.

Eftersom både jag och pappa inte mår så bra, fast på olika sätt, så blir det inget mer idag.

Kram Henrik 

att sjunka och det är inte alls roligt, det hade varit mycket bättre om det hade gått på andra hållet. Nu säger Jacek att man inte enbart skall titta på Leukocyter och Neutrofila, utan även något som heter Retikulocyter som är det samma som att pappas celler lever, men att det kan gå upp och ner när det gäller de andra vita blodkropparna.

Jag vaknade klockan 05:15 och kände att det tryckte på, så marsch in på toaletten och gissa om jag tömde mina tarmar, jajamen! Efter det mådde jag mycket bättre och det blev en dusch och tandborstning innan frukost. Jag har haft god aptit idag så det blev fiskgratäng till lunch och Taco till middag, där emellan lite godis.

När Helena skulle spruta in min medicin i sondslangen så var det något som fastnade och det gick inte spola den. Så det var bara att ta ut slangen, så nu har jag ingen sondslang och det är ganska skönt även om jag kan sakna den när jag skall ta flytande medicin, för det är det värsta jag vet.

I morgon hoppas vi att mina celler antingen har stabiliserats eller stigit några pinnhål så att vi slipper ännu en period med isolering. Om vi hjälps åt så kommer det säkert att gå.

God Natt och Sov Gott önskar Henrik

Hej på er alla glada vänner och dem som jag inte känner. Jag lever fortfarande med magsmärtor som inte verkar att ge med sig. Jag har i stort sätt fått allt man kan få, för att hjälpa mig och min mage att komma igång. Jag fick ett lavemang klockan 16:00 och det var meningen att jag skulle försöka knipa i minst 5 minuter. 5 minuter, jag har fortfarande inte varit på toaletten och nu är det över SEX timmar sedan!? Ursäkta mig, men nu är det på tiden att det släpper.

Min aptit har det inte varit fel på, när pappa kom så ville jag ha fiskgratäng, mmm det var gott, sen gjorde pappa och jag mat, det blev marinerad lammfilé med potatisgratäng, smasken värre och innan vi gick in i rummet så ville jag ha en rostad smörgås med kaviar, salt och gott. Men behöver jag gå på toaletten, gissa tre gånger. Svaret är nej och åter nej, så i morgon är det dags för lavemang nummer två om inte magen skulle få för sig att tömma sig i natt.

Mina värden har dessvärre nästan halverats och det är inte alls roligt, både mamma och pappa blev givetvis nervösa och rädda. Vad är nu detta, jag det vet man inte, men man har satt in medicinen igen, som man satte ut i går för säkerhetsskull. Det värsta som kan ha hänt är att min kropp stöter bort pappas celler och det hoppas jag innerligt inte att det är. Det andra är att pappas mogna celler dör bort och att de nya inte hinner med. I vilket fall som helst så kommer vi inte få svaret på detta mysterium förrän om en vecka. 

I morgon åker Jecek med familj på en välbehövlig semester till Italien och vår kära vän Albert är tillbaka. Nu är det Albert som tar över rodret medan Jacek är borta. Välkommen tillbaks till BUS vår kära vän Albert!

Kramisar Henrik

Kära vänner nu var det dags för min dagliga rapportering till Er! Dagen igår tog nog lite på mig för att jag har sovit väldigt mycket, men vad gör det när man har sett en MFF match. Mina vita blodkroppar var på 1.5  en liten pinne ner jämfört med gårdagen men det gör inget, imorgon tror jag att det har repat sig ingen, Deppa inte nu mina vänner jag kommer igen!

Även om jag har sovit mycket har jag hunnit med lite bus på avdelningen, jag bjöd nämligen på karameller men inte vilka som helst! Jag började med Helena hon tog en karamell och tyckte att den var så himla god tills hennes ansiktuttryck ändrades med ett skrik "Vad är detta för något äckligt" Hi Hi det var en karamell som smakade peppar köpt på Buttericks.

Jag passade på att bjuda Ingrid som är läkare på avdelningen. Hon blev så glad, tusen tack Henrik nu måste jag rusa, jag skall till ett möte tack än engång. Hi HI jag har nog aldrig sett någon komma ut från ett möte så snabbt som hon gjorde. Alla vi som stod i receptionen på avdelningen skrattade gott.

Förlåt Tjejer att ni fick stå ut med detta, men så är det att känna Henke Penke Superman. Tack för alla trevliga mail, fortsätt skriva till mig. Vad glad jag blev att du skrev till mig Marcus, vi har ju busat och haft så kul på förskolan.

Många kramar till Er fån Henke Penke Superman och mamma!

Hejsan alla mina vänner! Ni kanske undrar var jag har tagit vägen, mamma fick inte rätsida på de tekniska detaljerna och Heja Billy som brukar hjälpa henne har åkt hem. Linn deras dotter fick åka hem igår hon har genomgått samma behandling som jag. Grattis Linn och Lycka Till där hemma! 

Vet ni vad? Jag har fått slippa isoleringen, vilken lycka jag känner mig fri. Mina värden är följande Vita blodkroppar 1.6 och mina Neutrofila 0,97. Det är kanske lite svårt för er att förstå innebörden i värdena som sådana, men det finns ett gränsvärde på de neutrofila på 0.50 för att komma ut från isoleringen. 

Jag fick höra av mamma, att Christoffer och pappa hade tagit sina cyklar och cyklat ner till Ljunghusen för att bada. Det var verkligen tufft gjort av Christoffer det är nämligen 30 km att cykla enkel tur, snacka om att få ont i "häcken".

Vår dag idag blev väldigt trevlig vi fick nämligen permis från sjukhuset och åkte ner till Ystad för att titta på mitt favorit lag, MFF som spelade mot YSTAD. Våra vänner, ni vet han som jag kallar för Stålis, var där med sin familj. Vi tittade på matchen och hejade på vårt älskade lag, denna tränings match vann MFF galant och vi hoppas att matchen på söndag mot Halmstad går lika bra. Det var Nina på avdelningen som tippsade mig om denna händelse Tack kära Nina. När jag kom till avdelningen kännde jag mig glad men helt slut

Många kramar till er alla från Henrik och Mamma

fick vi reda på mina värden. Dessvärre så hade de Neutrofila gått ner till 0,41, vilket innebär att jag fortfarande är isolerad. Det är ganska normalt att det går lite ner och sen upp igen Övriga värden ser bra ut så det är bara att bita i det sura äpplet och gilla läget. Mina Leukocyter har stigit från 1,1 till 1,2, det går inte fort men huvudsaken är att de är på rätt väg.

Jag sover mest och det är ganska bra för då går tiden som fortast, för övrigt så mår jag hyfsat bra, men lite ont i magen har jag ännu. Idag kommer mamma och Christoffer och hälsar på, det skall bli roligt för jag längtar efter dem. Mamma skall lösa av pappa som har varit här i tre dygn nu. Nu hoppas jag på att "Det kommer ordnar sig, det gör det alltid" som Timbuktu sjunger.

Hoppas att ni har det skönt i det fantastiska sommarvädret.

Kram Henrik och pappa

O'boy vilken dag det var igår, det kunde inte ha varit mycket bättre. Mina vita blodkroppar kom igång som en liten raket och jag mådde allmänt bra, så bra att jag spelade lite basket-. och fotboll på rummet. Och alla fina presenter och hälsningar som jag fick, gjorde dagen fulländad. På eftermiddagen så gjorde kroppen sig påmind att jag fortfarande är ganska så svag efter alla veckor i sängen, så då vilade jag.

Jag har fortfarande ont i magen, de tror att det är för att jag får morfin som kan göra att man blir hård i magen, samt att jag har varit sängliggande en längre tid och det är inte bra för magen. Så i gårkväll fick jag ett olje lavemang, usch, bläää och krokodiltårar, det är en väldigt obehaglig känsla. Lavemanget fick verka under natten, så när jag vaknade imorse så behövde jag gå på toaletten. Vad jag gjorde där förstår ni säkert, efter det så duschade jag och borstade mina tänder.

När jag skulle ta på mig nya kläder så skrämde jag pappa, syrrorna och Tomas ordentligt, det visade sig att när jag hade gjort det stora så hade mitt blodtryck sjunkit så att jag svimmade. Nu har jag bara legat i sängen och tagit igen mig, jag får se i eftermiddag om det kan bli lite basket och fotboll.

Sen till det smått otroliga, mina vita blodkroppar (leukocyter) var igår 0.22 och idag har de nästan fyrdubblats till 0,84. Snacka om att pappas Superman celler trivs bra i min kropp, alla andra värden ser också bra ut. Nu fortsätter vi hålla tummarna för allting skall gå bra, det är nämligen en lång väg att vandra innan vi kan jubla och allting känns stabilt.

Kramisar 0,84:an Henrik  

Vilken härlig dag, tralalala tralalala lalala! Ni vet redan att mina vita blodkroppar börjar stiga, för det har pappa redan talat om. Vilken lycka, det ger en god indikation och en förhoppning att de kommer att stiga successivt under de närmaste dagarna. Det firade jag med mamma genom att spela basket på rummet.

Anna som är en nära vän till oss, ringde och sa att hon och hennes dotter Erika skulle komma förbi och lämna över en riktig fin present för att fira min fantastiska dag. Jag låg och funderade länge och undrade vad det kunde vara, när de kom låg jag och sov, Erika ville så gärna lämna över presenterna, så hon lade dem i sängen och petade försiktigt på mig. Äntligen fick hon liv i mig och vi hjälptes åt att öppna.

Det första paketet var en Sverige tröja med Zlatans autograf, vilken lycka!  Vad kan det vara i paket två, ivrigt packade jag upp det och i min hand håller jag en jättefin matchtröja från Juventus med namnet Ibrahimovic och inte nog med det, den är signerad av världens bästa fotbolls-spelare  Zlatan, med en hälsning som lyder såhär "till världens bästa Superman Henrik"! Tusen tusen tack Zlatan! 

Jag låg länge i min säng och begrundade dessa mästerverk till tröjor och undrade hur i hela friden Zlatan visste att jag var sjuk. Jag kunde inte låta bli att fråga mamma som berättade att på Annas arbete finns en väldigt snäll dam som heter Ewon, som är väninna med Zlatans mamma. Anna lämnade över ett brev till Ewon som gav det till Zlatans mamma, som i sin tur lämnade det till Zlatan, världens bästa fotbollsspelare.

Nu vill jag skriva några personliga rader till dig Zlatan, jag har förstått att du har varit inne och läst lite på min blogg och jag känner mig verkligen stolt! Du har skänkt mig och min familj stor glädje, för även de fick en personlig hälsning. Jag önskar dig och dina nära och kära all lycka och välgång i framtiden. Om Aftonbladet skriver dumma saker om dig, så ring mig så skall jag skälla på dem. Många kramar till Dig och din familj.

1 000 tack Anna, du är helt underbar. Hade inte varit för åldersskillnaden och du hade varit gift, hade jag friat till dig. Kramisar till dig och din familj också. 

HENRIK, mamma som är duktig på att prata och städa, pappa som är duktig på att spela fotboll och innebandy med mig och min storebror Christoffer som är en fena på att simma. Vilken härlig dag, tralalala tralalala lalala... 

PS: Om du träffar några snygga tjejer kan du väl höra av dig! DS

Min dag har varit mycket bättre, min snälla läkare tyckte att så som han hade sett mig idag var ett positivt tecken. Mina vita blodkroppar har inte kommit igång än, men vi tror med all sannolikhet att om några dagar kommer detta att ske. Marianne min absolut favorit från lekterapin var här och hjälpte mig att montera en baskettkorg. Tanken är att jag skall spela lite basket och träna lite fysiskt eftersom jag har varit sängliggandes i nästan 5 veckor.

Pappa och Christoffer har varit här, Christoffer fick möjlighet att prova på att få massage av Gertrud. Mamma gick ut en liten sväng för att få lite luft under tiden pappa och Christoffer var här. I vanlig ordning fick man efterlysa henne och fråga var i hela friden hon hade tagit vägen. Jag vet att hon älskar att gå i affärer,  hon hade säkert fullt upp under de två timmarna hon var borta att springa runt i varje butik som finns i Lund.

Vi såg faktiskt ingen shopping påse  när hon kom tillbaka, om vi känner henne rätt har hon säkert gömt den.  När pappa och Christoffer åkte hem idag grät jag, jag kände mig så ledsen och hade hemlängtan till mina saker och till kaninen Mr White. Vi hörs imorgon igen njut av sommarvärmen och de fina kvällarna.

 Kramar Henrik och mamma.

Min natt har varit ganska stökig, jag har kräkt och haft det ganska tufft. Ont i magen det har jag också, vi har varit iväg och röntgat min mage samt mina lungor och allting såg bra ut. Varför mitt CRP är så högt vet ingen, men vi får hoppas att det ger med sig. Pappa har byggt en kaninbur till Mr White storlek King Size. Mr White verkar trivas som en kung ute i trädgården. Idag skall Håkan "Stålis", farfar Lasse och Irene grilla med pappa och Christoffer.

Min längtan att få komma ut är nog ganska stor, men jag säger ingenting till mamma jag är mest tyst. Jag vet att hon upplever det som jobbigt, jag orkar inte prata med någon varken läkare systrar eller någon annan. Heja Billy har  fixat pizza till oss på avdelningen. Vi kallar honom för heja Billy för att han gör så mycket fina saker för oss inneliggande barn. Han är vår ordförande i barncanserföreningen.

Min mamma vill också hjälpa till inom föreningen, men vi får vänta med det för vi har det rätt så körigt just nu. Jag undrar vad hon skulle kunna göra för att stödja föreningen, jag vet att hon gillar att sälja saker och att stå på loppis tycker hon är jätte kul. Många kramar från mig och mamma,  om en förhoppning om en bra morgondag. Jag älskar mamma!

En stor kram till Er alla, Henrik