Henrik Superman

I dag mår jag ganska bra och jag vill bara hem, men de skall börja min behandling idag så det är bara att bita i det sura äpplet. Mamma sa att pappa kommer och löser av henne, då blev jag jätteledsen och började gråta krokodiltårar. Det är inte det att jag inte tycker om min pappa, men som alla vet så är det en speciell känsla när man har sin mamma nära sig. Christoffer kom också och hälsade på, han berättade att han fick silver på 100 meter fjärilsim och blev 4:a på bröstsim som gjorde att han kom till final i 200 meter medley. Han är en riktig fena på att simma!

Nu har de plockat ner alla gardiner och tagit bort överdraget till soffan inför morgondagen, det känns väldigt tomt men det har man gjort bara för att jag kommer att bli infektionskänslig efter all cytostatikan. Nu är jag trött och behöver sova lite.

Henrik 

När jag vaknade i morse kände jag mig så ledsen mina tårar rann och min haka bara darrade, mamma sade till mig att ibland känner man sig hel deppig och det är med all rätt att man måste få känna så ibland. Jag ville bara hem, mamma frågade läkarna om vi fick komma hem lite under dagen föratt komma tillbaka igen till kvällen. Vi fick åka hem för några timmar vad glad jag blev, tänk vad lite som kan glädja en sjuåring som har vistats på sjukhus i nästan 400 hundra nätter. Jag frågade mamma hur länge vi skulle vara på sjukhuset denna gången, hon svarade minst en månad om allting går vägen utan att det tillstöter något oväntat. Jag tycker det känns länge men jag har ju inte lärt mig något som de vuxna kallar för tidsbegrepp än. Idag har jag mått hyfsat bra under tiden mamma skriver detta tittar jag på film. Vi har hyrt filmen Håkan Bråkan och Josef den är jätte rolig jag har tittat på den på bio med min storebror Christoffer och tyckte redan då att den var kul. MEDICINSKT har det inte hänt såmycket idag,  jag har  fortsatt fått pencelin intravenöst ett par gånger om dagen mina värde börjar stiga men de är ytterst låga fortfarande. I morgon skall jag få cellgifter någon form av mus serum.

När jag vaknade från OP så hade jag jätteont i mina ben, de visade sig att Jacek läkaren had vänt och dragit i mig för att det var svårt att få ut benmärg. Efter lite smärtlindring är det bra igen, men jag är trött. Pappa rakade av allt hår får det trillar av i vilket fall som helst, annars hamnar det bara överallt där man inte vill ha det. Snart blir pappa avlöst av mamma, för pappa skall åka till Åhus med Christoffer som skall tävlingssimma lördag och söndag. Lycka till Christoffer, vi ses på söndag eller måndag.

Kramisar

Henrik

 I dag mår jag mycket bättre, smärtan där jag har min CVK är helt borta och det är skönt. Morfar kom på besök för att pappa skulle röntga hjärtat och lungorna, det gick på fem minuter så igentligen hade han inte behövt komma, men jag var glad att se honom. Snart skall jag själv upp på OP, jag skall bli nersövd för att de skall kunna ta biopsi (benmärgsprov) och få en spruta med långtidsverkande cellgift i ryggen. Nu måste jag in och dusha innan jag blir uppkörd på OP. Jag kommer tillbaka när jag är på avdelningen igen.

Hola Hola Gorgonzola

Henrik 

Vaknar upp till en solig dag tillsammans med pappa. Jesper och en annan läkare har redan varit inne och pratat med mig, svullnaden har gått ner och jag känner mig lite bättre. Man får väl vänta någon dag till innan man har blivit av med smärtan helt. I dag händer det inget speciellt, men i morgon skall de ta ett benmägs prov på mig och ge mig en spruta i ryggen som heter XRT-spinal & kraniell boost. Det är en långtidsverkande medicin mot Nero Blastom.

På söndag så börjar den andra fasen av min behandling, då skall jag få cytostatika som är det samma som cellgifter. Cytostatikan som jag skall få har jag inte fått innan, men även den skall vara bra och angripa mina cancer celler. För er som är intresserade så heter cytostatikan Fludarabin, Orthoclone, Thiotepa samt Melfalan. Pappa skall börja ta sprutor på lördag för att frigöra stamceller från benmärgen så att de kommer ut i blodbanan och på tisdag i nästa vecka kommer de att skörda pappas celler så att jag kan få hans friska och starka celler som kan livet surt för de cancerceller som mot förmodan har överlevt den tuffa behandlingen.

Kramisar

Henrik

Onsdagen den 15 juni 2005

Eftersom jag ännu inte kan läsa eller skriva, så låter jag Pappa stenografera och överföra allt jag säger i ocensurerat skick till min blogg. I dag har det varit lite bättre, men jag har fortfarande jätteont på höger sida där jag har min CVK. Jacek som är läkare säger att det kommer att gå över om ett par dagar och det hoppas jag på för det är inte alls roligt.

I förra veckan så fick jag en MIBG behandling som är ett radioaktivt ämne som har till uppgift att leta upp alla oönskade, elakartade Nero Blastom celler och dödar dem. Under den tiden så var jag isolerad från allt det roliga utanför, mamma och pappa turades om att vara med mig. För att Ni skall förstå hur stor dos som jag har fått, så vill jag att ni föreställer er ett mindre Barsebäck som släpps in i min kropp.

Jag och även Pappa blev jätteglada att mitt lag MFF vann över Helsingborg med 1-0, just nu så tittar jag på EM i damfotboll, det är Finland mot Tyskland. Jag skulle inte vilja vara finne idag, dom blir utklassade. Jag hoppas att det svenska damlaget vinner över norskorna i morgon, jag tippar att det blir 1-0 till Sverige.

Hola Hola Coca Cola, det var allt för ikväll.